Det sägs ju att man ska ha besökt världens sju underverk innan man dör. Vilka dessa sju underverk faktiskt är, har dock som bekant varit omstritt. Världens sju underverk innebär ursprungligen Antikens sju såkallade underverk, det vill säga: det var en är förteckning från Antiken över byggnadsverk som representerade människans då största bedrifter. Original underverken var så: Cheopspyramiden, Babylons hängande trädgårdar, Zeusstatyn i Olympia, Artemistemplet i Efesos, Mausollos gravtempel, Kolossen på Rhodos samt Fyrtornet på Faros.
För den pålästa blir det dock snabbt tydligt att vissa av dessa verk är medeltida, varpå de alltså lagts till listan i efterhand. På grund av detta, liksom det faktum att Cheopspyramiden är det enda av underverken som överlevt till våra dagar, skapades 2007 så också en ny lista kallad; ”Världens sju nya underverk”.

De nya sju underveken röstades fram av 100 miljoner människor, i en global omröstning och blev följande: Chichén Itzá i Mexico, Colosseum i Italien, Cristo Redentor i Brasilien, Kinesiska muren i Kina, Machu Picchu i Peru, Petra i Jordanien och Taj Mahal i Indien. Det extremt lustiga vid denna omröstning, var att egyptierna blev så förbannade över att pyramiderna i Giza (som alltså är de enda som finns kvar av de ordinarie sju underverken) inte fick en självskriven plats, att dessa helt plockades bort ur omröstningen. Istället fick pyramiderna så en speciell ”hedersstatus”, av den privata Schweiz-baserade organisationen New7Wonders Foundation, som organiserade omröstningen(!)

Man skulle väl kunna sammanfatta hela grejen som absurd. Världens sju underverk är en gammal förteckning som senare blivit sägen, inte mer, punkt. Lika lite som vi behöver skapa en modern version och ersätta ordspråket ”det går över tills du gifter dig”, behöver vi sju nya underverk. Att betona att alla av originalverken faktiskt inte alls byggdes under Antiken och att därmed påstå att listan är ogiltig, är lika sanslöst som att förklara Bibeln ogiltig bara för att den skrevs ned långt efter Jesus död. Det är liksom inte korrekt historisk fakta som utgör poängen!

I vilket fall kommer nu det som alla har gått och väntat på med spänning, nämligen MINA sju underverk. Eftersom jag baserar listan på det jag redan har sett, kan jag så också garantera trovärdigheten för att detta är just MINA underverk – dessa kan alltså inte ifrågasättas om 3000 år. Därmed kan jag också, med dessa redan beskådade sju underverk i nacken, möta döden i lugn och ro!

1. Pyramiderna & sfinxen i Egypten. Höll visserligen på att få total panik, när jag av någon anledning fick för mig att jag skulle ta chansen att tillsammans med guide och en mängd andra galna turister, klättra ner i en av de totalt syrefria gravkammarna i Cheopspyramiden. Men upplevelsen var så här i efterhand helt klart oslagbar!

2. Taj Mahal i Indien. Varmt och tjugo tusen turister, men otroligt vackert med alla sina detaljerade utsmyckningar och väldigt pampigt – helt enkelt fruktansvärt imponerande!

3. Colusseum i Italien. Fantastiskt att ha besökt som historieintresserad, en fascinerande kvarleva, även om det också här fanns så mycket turister att stämningen nästan blev förstörd.

4. Akropolis i Grekland. Påminner mycket om Forum Romano i Rom, men mycket större liksom en helt annan utsikt och dessutom en kvarleva från Antikens Grekland. Helt enkelt en historisk upplevelse!

5. Vatikanstaten. Främst Peterskyrkan var så vacker att jag, i kombination med den stämningsfulla orgeln i bakgrunden, nästan blev katolik på stuts. Sixtinska kapellet med sina berömda takmålningar gick inte heller av för hackor.

6. Eiffeltornet i Frankrike. Här snackar vi ett imponerande 300 hundra meter högt torn i metall, en annorlunda och beundransvärd arkitektur!

7. Lutande tornet i Pisa (Italien). Visst, det är ett torn som blivit berömt bara för att det byggdes på sankmark och lutar. Men det står trots allt kvar och det är dessutom otroligt vackert – särskilt upplyst om natten då den vita fasaden bländar.

Bubblare: Frihetsgudinnan i USA. Bara av den anledningen att den är så viktig för amerikanerna och kommit att bli en så stor symbol. Själv var jag inte direkt överimponerad…
Trolig bubblare: Kinesiska muren i Kina. Denna har jag ännu inte sett med misstänker att den skulle kunna slå bort i alla fall det Lutande tornet i Pisa, från listan(!)

Kollade just min mail och hade fått ett meddelande från resedagboken.se att en kompis till mig nu skrivit ett nytt inlägg. Jag förstår verkligen inte den här besattheten som vissa har, att hela tiden skriva på Resedagboken. Visst, sidan i sig är genialisk – människor över hela världen kan delge varandra tips, historier och bilder om diverse resmål. Jag förstår också att de som är ute och reser en längre tid tycker att detta är ett perfekt sätt att hålla kontakten med alla därhemma, ett smidigt sätt att tala om vart man är och hur man har det samt få gensvar via gästboken. Men ta en kompis till mig: Han och flickvännen var på två veckors semester i Indien, i höstas. De reste inte runt utan höll sig i närheten av hotellet de bodde på i Calangute, Goa. Under de 14 dagar de var borta lyckades de skriva hela åtta långa reseskildringar med bifogade bilder. Ofta påtalade de också att det var nästintill plågsamt att sitta på ett internetcafé utan AC i 40-graders värme och de klagade på att uppkopplingen var seg, varpå det tagit dem nästan två timmar att ladda upp sina bilder. Detta kan jag bara inte förstå!

När jag är på semester tycker jag att det är drygt att skriva vykort, men de kan man i alla fall skriva var och när som helst. Dessutom är vykort mer personliga. Jag förstår inte att man under en ytterst tidsbegränsad semester kan välja att söka sig till närmaste dator, endast i syftet att skriva till alla om hur fantastiskt allting är och hur mycket man njuter. Ärligt talat; är det njutning att sitta och skriva dagbok på ett internetcafé i 40-graders värme? Varför slösar man bort timmar av sin värdefulla semestertid tillsammans, på att sitta inomhus i hög värme framför en dator? För vems skull är det egentligen man skriver?

Är det helt enkelt så att man njuter mer av sin semester, får ut lite mer för pengarna man lagt ut, när man hela tiden delger alla andra exakt vad man gjort och sett under dagen? Blir semestern helt enkelt lite bättre om alla där hemma i vardagen och kylan får vara med på ett hörn och bli lite avundsjuka?

Som sagt; är man ute och reser i lång tid är det en helt annan femma. Då kan jag förstå att Resedagboken har många fördelar. Det är det uppenbarligen också många som tycker eftersom sidan har över 200 000 medlemmar. Men är man på en kortare semesterresa förstår jag faktiskt inte poängen med att lägga sin tid där.